Grekland betalade 3,5 miljoner euro för nitrat. Vattnet ändrades inte den dagen.

Den 27 februari 2020 beordrade Europeiska unionens domstol Grekland att betala en engångssumma på 3,5 miljoner euro. Målet, C-298/19, handlade om nitrat: närmare bestämt om att Grekland tog för lång tid på sig att göra det som landet redan hade ålagts fem år tidigare.

Förloppet betyder mer än summan. I april 2015 fann domstolen att Grekland hade underlåtit att peka ut vissa områden som känsliga för nitratförorening från jordbruk, och hade underlåtit att upprätta de åtgärdsprogram som en sådan utpekning kräver – bland dem Thessaliens slätt och området kring floden Evros, båda viktiga jordbruksregioner. Grekland pekade sedan ut tolv nya känsliga zoner men tog inte fram åtgärdsprogram för dem. I april 2019 gick kommissionen tillbaka till domstolen och begärde pengar.

Vad den begärde är lärorikt. Kommissionen ville ha ett dagligt vite på 23 753,25 euro för varje dag av bristande efterlevnad, löpande tills Grekland följde reglerna – den sortens belopp som är utformat för att göra dröjsmål dyrare än handling. Det fungerade redan innan det dömdes ut: Grekland antog det nödvändiga interministeriella dekretet samma månad, och kommissionen släppte det dagliga vitet och drev bara engångssumman för de år som redan gått förlorade. Domstolen dömde ut 3,5 miljoner euro för själva dröjsmålet.

Det är lätt att läsa det som en berättelse med ett slut. Det är det inte, av ett skäl som inte har något att göra med Grekland och allt att göra med vad lagen kan nå.

Nitratdirektivet reglerar jordbrukspraxis. Det ålägger medlemsstaterna att identifiera de vatten som är i riskzonen, peka ut den mark som dräneras till dem och införa regler för hur och när gödselmedel och stallgödsel får spridas. Det är de rätta spakarna – nitrat i dricksvatten har till överväldigande del jordbruksursprung, och ingenting nedströms löser ett problem som fortsätter att skapas uppströms.

Men grundvatten är långsamt. Nitrat som redan har sipprat genom marken ner i ett grundvattenmagasin kan ta år, på vissa platser årtionden, att arbeta sig igenom. En regel som antogs 2019 ändrar vad som sprids på en åker den här säsongen. Den ändrar inte vad som redan finns i vattnet under den. Därför har nitratkoncentrationerna i Europa visat sig vara så envisa även där jordbruksreglerna verkligen har skärpts, och därför skiljs en domstolsdom och en fungerande kran åt av en mycket lång tid.

Den praktiska följden för var och en som ansvarar för barn är enkel. Att ett efterlevnadsmål avslutas i Luxemburg säger dig att en medlemsstat har antagit det program som krävs. Det säger dig inte vad som finns i vattnet på en viss adress i ett jordbruksområde i år. Bara analysen för just den vattenförsörjningen säger dig det.

Vi tycker att båda fakta förtjänar att sägas på en gång, eftersom de vanligtvis inte görs det. Grekland var långsamt, drogs inför domstol två gånger och betalade. Grekiskt vatten ligger också, på de allra flesta platser, inom de lagliga gränserna. Inget av det upphäver det andra, och en familj som avgör om den ska oroa sig behöver båda.

Källor: Europeiska unionens domstol, mål C-298/19, dom av den 27 februari 2020; Europeiska kommissionens hänskjutande av den 11 april 2019 (IP/19/1482); rådets direktiv 91/676/EEG (nitratdirektivet).